Den som en gång strukit med fingret över de mossliknande körtelhåren på en mossros och känt tallbarrsdoften glömmer den aldrig. Kontrasten mellan denna kådlika doft som omger rosknoppen och dess väldoftande inre är så stor att rosodlare, främst i England, i slutet av 1800-talet odlade fram hundratalet varianter av denna ros. Men ändå anses den ursprungliga mossrosen Common Moss som en av de allra finaste mossrosorna. Mossrosorna har uppstått genom en förändring av arvsanlagen (mutation). Redan omkring år 1700 omtalas de för första gången. Det finns andra rosor som också har körtelhår men de är inte alls lika framträdande som hos mossrosorna. Att de är släkt med centifoliarosorna hörs på namnet. Vissa mossrosor remonterar medan andra bara blommar en gång om året. Givetvis kräver de remonternade mer näring och att man tar bort blommorna när de är överblommade. Kräver normala jordar och endast lite skötsel. Mossrosen är en form av centifolieros som muterade nån gång på slutet av 1600-talet och bildade starkt förstorade körtelhår, som liknar mossa. Den finns på knopparna och ganska ofta också på grenarna. Mossan som kan variera i färg, från svartbrun till ljusgrön, har en karaktäristisk doft av skog och kåda. Mossrosorna är till stora delar lika centifolierosorna vad gäller växtsätt, blomform och doft. De är möjligen något mera svagväxande. De flesta mossrosor är sommarblommande, några få är remonterande.

OBS! Klicka på bilderna för större storlek-och
använd backa-knappen i webbläsaren för att komma tillbaka