| Seminarium "Odlingsvärde hos rosor" |
|
|
| Text: Karin Norqvist | ||
| Foto: Gunilla Uhlin-Friberg där ej annat anges | Bearbetad för webben: Lars Olov Ånséhn |
Arne Larsson, f.d. trädgårdsmästare i Trädgårdsföreningen i Göteborg.
Västkusten får mycket regn och har även kallare somrar än ostkusten, enligt väderstatistiken. "Rosorna skall inte bara klarar vintrarna utan somrarna också".
Arne har ett eget "rosarium" beläget på 105 m.ö.h. ca 3 mil öster om Kungsbacka. I denna höglänta terräng så faller det västkustska regnet ut på allvar. Det är zon 1 i kustbandet och zon 3-4 hos Arne.
Rosor vill stå torrt och luftigt. I Arnes privata regntyngda "rosarium" har bl. a. välfyllda centifolior och portlandrosen 'Comte de Chambord' blivit uppgrävda, för de klarar inte av regnet eller den kraftiga daggen som blir i detta område. Rosknopparna är fortfarande vattenfyllda två dagar efter ett regn och kan vridas ur trots två dagar av torrt, vackert väder. Dessa blommor ruttnar bort. Enkla och halvfyllda rosor är enklare att odla i detta klimat.
När Arne började sitt arbete i Göteborgs Rosarium 1991, krävdes 10 besprutningar med svamdödande medel som Baycor och liknande (besökarna gav dock mycket beröm för ett fint och friskt rosarium.....). Genom noggrann städning
(hygienen är oerhört viktig!) kunde besprutningen minskas till endast 3 gånger per säsong 1996.
Svartfläckssjuka hörde Arne aldrig talas om när han började arbeta med växter som ung. Den har kanske, troligen kommit på 70-80 talet och beror möjligen på klimatförändringar. Tehybrider, Floribundor, Polyantor är Arne mycket tveksam till att blanda med perenner p.g.a. att luft behöver komma igenom och torkaupp, det är svårt att rensa nedfallna blad, och omöjligt att kupa i kallare delar av landet. Gammeldags rosor kan vara okey att blanda med perenner.
De flesta besöker rosarier i juni, juli, men från
slutet av augusti börjar svamparna slå till. Det är
då man kan se hur motståndskraftiga de tilltänkta
inköpen är. Ytterligare ett tillfälle att studera sin
tilltänkta ros är just innan rosorna skall klippas
på våren (och innan alla rosor som dött bytts
ut), för att se efter hur mycket som finns kvar
oskadat, vilket visar hur de har klarat just den
vintern.
Hösten 1996 kom ett rejält snöoväder som förlamade västkusten och Skåne, folk åkte skidor
på avenyn och de flesta kunde inte ta sig till sina
arbeten. Inom en vecka hade hela den enorma
snömängden tinat. Senare på vintern blev det
50-60 cm tjäle. Ett kraftigt regn under några
dagar kunde inte tränga ner i jorden p.g.a. tjälen
och när det sedan kom en köldknäpp under 4-5
dagar frös allt till is. Den vintern fick rosorna
bekänna färg. Remontanter som ansågs relativt
härdiga hade farit mycket illa. Polyantor från
1800-1920 klarade sig bra. De hade praktiskt
taget inga vinterskador och uppvisade mycket
bra sjukdomsresistens. Tyvärr finns de flesta inte
att köpa i Sverige (världen?) längre.
Terosor är mycket värmekrävande, och det går
möjligen att odla dessa under mycket pyssel och
omvårdnad i våra sydligaste delar. Rosariet i Göteborgsom bygger på rosens historiska utveckling måste naturligtvis även ha terosor, utan dessa hade vi ju inte haft återblommande rosor. Det fanns som mest ca. 180 st terosor i form av klätter-,busk- och rabattrosor. Terosornas plats från början var i växthuset som sedmera blev Fjärilshuset 1992-93. Efter att ha blivit "utkastade" 1992 planterades de utomhus. Första året kom blomningen igång väldigt sent, först i slutet av augusti-september, när övriga trädgården stod i höstskrud. Med tiden klarade de sig allt sämre utomhus och planterades om i krukor för att vinterförvaras inomhus. Från de ursprungliga 180 olika sorterna finns nu endast 25 st kvar! Nu 10 år senare sägs det att Fjärilshuset skall läggas
ner.... !! Kan vi hoppas på att terosorna återfår
sin plats under glas?