Nationell rosinventering,en angelägenhet för alla rosintresserade

Bakgrund

Även kulturväxter ska bevaras!

Under mer än 10 000 år har människan odlat växter och utvecklat jord- och trädgårdsbruk, i olika områden på jorden. Olika arter har anpassats till människans behov – de har domesticerats. Genom urval och förädling har människan utvecklat kulturväxterna för sina behov. Kulturväxterna har på ett avgörande sätt bidragit till att människan blivit bofast, kunnat livnära en större befolkning och kunnat utveckla konstnärliga, hantverksmässiga och tekniska färdigheter.

Flertalet av de kulturväxter som idag odlas Sverige har sina ursprung i andra länder och världsdelar. Sveriges klimat- och odlingsförhållanden ställer speciella krav på de kulturväxter som odlas här. Växterna måste vara tillräckligt härdiga för att överleva långa, kalla vintrar och korta, ofta svala somrar. Kulturväxter som är väl anpassade till vårt klimat är i regel resultatet av lång tids odling och urval. Kulturväxternas genetiska mångfald är ett viktigt arv att förvalta.

Konventionen om biologisk mångfald

Mot bakgrund av att jordens rikedomar på växt och djurarter (genetiska resurser) utsätts för allt större hot hölls FNs miljökonferens i Rio de Janeiro 1992. De globala jord- och skogsbrukens uthållighet och världens livsmedelsförsörjning ifrågasattes. Som ett av resultaten under konferensen enades 170 länder om en juridiskt bindande konvention, konventionen om biologisk mångfald. Dess främsta målsättning syftar till att bevara jordens växt- och djurarter. Samtidigt fast-slogs att utvecklingsländerna skall få del av de vinster som uppstår när deras biologiska mångfald
utnyttjas av västvärlden.

Global aktionsplan

1996 antog FNs livsmedelsorgan FAO en ambitiös aktionsplan för världens kulturväxter, global aktionsplan för bevarande och nyttjande av växtgenetiska resurser. En av grundpelarna i den globala aktionsplanen utgörs av nationella program, som slår fast de enskilda ländernas ansvar, mål och strategier för att långsiktigt bevara och nyttja den odlade mångfalden, kulturväxterna. FAO fastslår således att alla länder har ett nationellt ansvar för att bevara och hållbart nyttja det egna landets kulturväxter. Detta gäller för såväl prydnadsväxter som andra kulturväxter, t. ex. spannmål, rotfrukter, grönsaker, kryddor m. m.

POM

Sveriges nationella program för växtgenetiska resurser kallas Program för Odlad Mångfald, POM. Dess övergripande mål är att utveckla och samordna vårt lands arbetsinsatser för att långsiktigt bevara och hållbart nyttja de resurser som Sveriges kulturväxter utgör. POM ska bli ett levande instrument för att på ett klokt och uthålligt sätt bevara och nyttja de rikedomar av kulturväxter som Sverige rymmer.

Även om Sverige, i jämförelse med många andra länder, inte är särskilt rikt på genresurser så har odlingen av kulturväxter en lång tradition och historia i vårt land. Detta har bidragit till att en mångfald av arter och sorter anpassats till vårt lands klimat- och odlingsförhållanden. Den svenska växtförädlingstraditionen, dock ej av rosor, har i hög grad medverkat till denna rikedom. Vi har alla - i våra roller som odlare, konsumenter, växtförädlare och forskare – ett ansvar för att bevara dessa resurser och hålla det svenska odlade kulturarvet levande.

POMs arbetsfält

POM omfattar fem stora arbetsfält

• Inventering, insamling och bevarande
• Nyttjande genom odling och förädling
• Forskning om till exempel arters släktskap och deras genetiska variation
• Utbildning och information
• Internationellt samarbete

Pilotinventeringar

POM bestämde tidigt att den stora, nationella inventeringen bör inledas med pilotinventeringar, där huvudsyftet var att pröva och utvärdera olika inventeringsmetoder. Man valde att arbeta med rova, Brassica rapa ssp. rapifera och två släkten
bland prydnadsväxterna Narcissus och Rosa, välkända och folkkära växter som odlats länge.

Med små resurser och kort tid begränsades POMs pilotinventering av rosor till i första hand två rosor (Rosa majalis ’Foecundissima’, fylld kanelros, och Rosa pimpinellifolia ’Plena’, Fin-lands vita ros) och inventeringarna genomfördes i små geografiska områden, Roslagen/Stock-holms skärgård, Östergötland och Småland. Inventerarna i dessa områden var Lars Davidsson, Henrik Morin resp. Lars-Åke Gustavsson. På initiativ av och i samverkan med andra aktörer genomfördes inventeringar av de ovan nämnda rosorna samt andra äldre rosor på Gotland och Österlen samt i Ockelbo/Gästrikland.

Länsmuseet Gotlands Fornsal initierade inventeringen på Gotland och den genomfördes av Rolf Engström. På Österlen leddes inventeringen av en lokal projektgrupp, ”I Rosens namn”, med Mia Gröndahl som projekledare. Inventeringen i Ockelbo/Gästrikland genomfördes i samarbete med Wij Säteri och Lars Krantz.

I vart och ett av inventeringsområdena prövades olika inventeringsmetoder. En arbetsgrupp bestående av Lars Davidsson, Rolf Engström, Henrik Morin och undertecknad har utvärderat pilotinventeringarna. Bästa inventeringsresultat erhölls när flera inventeringsmetoder kombinerades med varandra och när samverkan skedde lokalt med personer som har både ros- och trädgårdskunskaper samt kunskaper om den aktuella bygden och dess historia. Det slutliga resultatet av pilotinventeringen av rosor presenteras i ett annat sammanhang. Här visas, med fotografier, exempel på den variation som påträffats inom Rosa majalis ’Foecundissima’, fylld kanelros, och Rosa pimpinellifolia ’Plena’,
Finlands vita ros.

I samarbete med Sveriges Lantbruksuniversitet i Balsgård, med Gun Werlemark som projektledare, genomförs molekylära och detaljerade morfologiska studier av de mest intressanta klonerna. Dessa odlas på försöksfält vid Balsgård. Odlingarna skall ge svar på frågan om de morfologiska skillnader som kan iakttas på de enskilda klonernas ursprungliga växtplast är miljömässigt eller genetiskt betingad.

Nationell rosinventering

Den ovan nämnda arbetsgruppen har även diskuterat den kommande nationella rosinventeringen och hur den skall organiseras och genomföras. Arbetsgruppen är enig om att en inventering med hög ambitionsnivå i hög grad kan påverka den svenska roskulturen och därmed rossortimentet i vårt lands trädgårdar och offentliga
miljöer. Odlingsvärda rosor som påträffas skall insamlas, förökas och introduceras på marknaden.
Det är även min förhoppning att de för vårt land bästa rosorna skall användas i arbetet med att förädla nya rossorter i lantbruksuniversitets regi på Balsgård i Skåne.

Målsättning och tidplan

Med smärre justeringar av POMs arbetsfält rörande vårt lands kulturväxter omfattar de nationella arbetet med kulturrosorna följande uppgifter:
Inventering och dokumentation
Identifiering, evaluering och karaktärisering
Insamling
Bevarande
Forskning och förädling
Folkbildning
Spridning och försäljning av odlingsvärda rosor

Den första etappen, inventering och dokumentation, skall påbörjas år 2005. Övriga uppgifter blir aktuella först senare. Inventeringen och dokumentationen beräknas pågå i 4-5 år.

Viktiga aktörer

Inventeringen kan inte genomföras av en eller några få personer. För att uppnå ett gott resultat är det önskvärt att så många människor, institutioner, ideella organisationer och privatpersoner som möjligt medverkar. Det är min förhoppning att intresset för rosinventeringen skall bli stort och att alla människor som har kunskaper om rosor vill medverka i projektet, med små eller stora insatser. I samband med utvärderingen av pilotinventeringarna rådde stor enighet inom arbetsgruppen om att Svenska Rosensällskapet är den enskilt viktigaste föreningen för genomförandet av rosinventeringen. Sällskapets lokala föreningar utgör en utomordentlig grund för det nationella nätverk som behövs för att inventeringen skall bli rikstäckande. Den kompetens som finns hos medlemmar i vårt lands hembygdsföreningar samt anställda vid botaniska trädgårdar, rosarier och några museer, särskilt friluftsmuseer, är avgörande för att projektet skall kunna genomföras.

Nationell organisation

Arbetsgruppen anser att det bästa sättet att genomföra rosinventeringen är att skapa ett rikstäckande, nationellt nätverk bestående av flera regionala/lokala nätverk. Vart och ett av de re-gionala/lokala nätverken skulle få en optimal sammansättning med representanter från en lokal förening inom Rosensällskapet,minst en institution, rosarium, museum eller botanisk trädgård och flera hembygdsföreningar. Rosinventeringen skall ledas av en projektgrupp, vars stomme utgörs av den ovan nämnda arbetsgruppen utökad med Staffan Lundstedt vid Bergianska Trädgården, Stockholm, samt medlemmar ur Svenska Rosensällskapet och hembygdsföreningarna. Represententerna från Rosensällskapet och hembygdsföreningarna väljs efterhand som arbetet med att förankra rosinventeringen i dessa föreningar fortskrider. Som projektledare har POM utsett undertecknad.

Om Du är intresserad av att få mer information om och att deltaga i rosinventeringen är jag tacksam om Du tar kontakt med kontaktpersonerna för Rosensällskapets lokala föreningar eller undertecknad. Du når mig på telefon 042- 10 45 29 och 0702-10 45 29 eller E-post:

Förberedande verksamheter under 2004

För att förbereda inventeringens start år 2005 ska vissa förberedelser genomföras under innevarande år. Regionala/lokala nätverk skall bildas och avgränsas gentemot varandra med målsättningen att skapa ett så rikstäckande nätverk som möjligt.

För att inventerarna skall kunna utföra sina uppgifter på jämförbara sätt skall manualer och mallar utarbetas och inventerarna ska utbildas un-der två eller tre dagar. POM planerar att genomföra dessa utbildningar på tre platser under sommaren 2004. Mer information om dessa kurser lämnas i nästa nummer av Rosenbladet.

LARS-ÅKE GUSTAVSSON
Fredriksdals friluftsmuseum, Helsingborg