Rosexkursion på Öland i Linnés fotspår
Söndagen den 18 juni 2000 for en nyfiken samling från Rosensällskapets sydostgrupp till Greby Alvar vid Räpplinge på Öland för att leta vilda rosor. Linnés beskrivning av Ölands Alvar för 250 år sedan var utifrån våra erfarenheter kanske lite överdriven - men mustig beträffande språkbruket. Han beskrev det originella Öländska landskapet på följande sätt i sin rapport 1741 om sin Öländska resa. Jag återger här de delar av beskrivningen som har intresse för vår exkursionslokal på Greby Alvar.
Ölands strand hade vi knappt rört, förrän vi märkte, att detta land var helt annorledes än de andre Sveriges provincier.
Alvarens art och egenskaper fick man nu se, som är mesta delen av Öland, bestående av en horisontell höjd, som är helt torr, bar och skarper,
ty hon är endast av röd kalksten, med en fingers eller alldeles ingen jord täckt. Den röda kalkstenen, varav hela alvaret består, brytes av böndren till golvsten.-Härav ser man hela trakterna, nästan så långt man kan koxa med ögonen, vara förvände ......uti en terra mortua (ungefär död jord)
eller en stenrössja av flisor, på vilka knappt någon människa kan gå, mycket mindre något grönt växa.Det kändes lite annorlunda även för oss när vi stigit ur bilarna och befann oss mitt i blomprakten på ett i högsta grad levande Alvar, omgivna av bl a äppelrosor, sten- och nyponrosor. Timingen var perfekt eftersom allt i naturen är två veckor före detta år. Biologen Olle Alejung ledde exkursionen och Mary-Anne Schulz och undertecknad hade förberett och organiserat detta premiärprojekt som jag hoppas blir återkommande.
Rosornas systematik
Det finns olika motiv till att personer får intresse för rosor, t ex att odla eller samla på rosor. Det ena skälet är inte bättre än det andra. Några njuter kanske bara av dess skönhet, doft och elegans. Andra tycker om att föröka dem. Ibland tar samlarintresset överhanden, eller kan olika aspekter kombineras.
Om man fysiskt eller upplevelsemässigt samlar på olika sorters rosor - för att kunna njuta av variationen - får man ett behov av att systematisera eller klassificera rosorna. Släktet Rosa finns i Linnés system och tillhör familjen Rosaceae, där även andra kända arter hör hemma: äppelträd, körsbär, smultron och hägg.
Inom släktet Rosa i familjen Rosaceae, rosväxter, finns på norra halvklotet ett stort antal vildväxande arter. Lars-Åke Gustavsson utgår från Rehders kategorisering. I Rehders system (1949) förtecknas 126 arter. Dessa har ett stort antal arthybrider, underarter, varieteter och former. Från dessa härstammar tusentals sorter, t ex New Dawn, en Wichuraiana-hybrid, utvecklad av Somerset år 1930, för ett nämna en världskändis.
Släktet Rosa har fyra stycken undersläkten. För en svensk rosodlare har kanske främst ett undersläkte intresse, nämligen EUROSA. Det undersläktet har 126 arter uppdelade på 10 sektioner.
Litteraturgenomgång
När man ska förbereda exkursion om vilda rosor på Öland, är det kanske naturligt att ställa frågan: Vilka arter brukar förknippas med Öland och södra Sverige enligt de källor som finns att tillgå? Vilka arter växer vilt på Öland idag?
Eftersom benägenheten för korsning och hybridisering är stor inom familjen Rosaceae och därmed variationen, uppstår lätt en diskussion huruvida det är meningsfullt att över huvud söka särskilja olika arter. Uppgifterna om antalet vildrosor varierar alltså betydligt. Många vildväxande rosor har ursprungligen varit odlade.
Det kan ändå vara intressant att här göra en ytlig genomgång av litteraturen på området. Den blir av naturliga skäl fragmentarisk och summarisk
Linné kände t ex till fjorton arter varav flera var förvildade trädgårdsrosor. Samuel Liljeblad (utkast ur svensk flora, 1798) nämner fyra, i den andra upplagan 1819 sju vildrosor. Torsten Lagerberg, Vilda växter i Norden, 1947, uppger de självständiga typerna till ett dussintal, en uppgift som gäller hela Norden.
Krok - Almquist (25:e upplagan, 1960) tar under släktet Rosa upp tio arter, varav fem har ett tecken för att arten anses odlad eller förvildad. Dessa som betecknas som förvildade är: R. gallica, R. rubrifolia, R. rugosa, R. pimpinellifolia och R. lutea.
B. Mossberg beskriver ett större antal arter i den moderna boken Den nordiska floran. Där återfinnes 16 arter utan markering eller bedömning av huruvida arten kan anses vild, förvildad eller flykting.
Rikard Sterner har i boken Ölands Kärlväxtflora också behandlat släktet Rosa, främst ur ett lokalt perspektiv. I 1938 års upplaga finns sex arter upptagna - i en senare upplaga åtta stycken tilläggen är där R. rugosa (vresros) och R. obtusifolia (flikros):
R. majalis (R. cinnamómea), kanelros
R. rugosa, vresros R. villosa, hartsros
R. sherardii (R. tomentosa), luddros
R. rubiginosa, äppelros R. dumalis, nyponros
R. obtusifolia, flikros R. canina, stenrosSterner dokumenterar vissa observationer på kartskisser sockenvis, t ex R. majalis, R. rugosa och R. rubiginosa. Vi har genom Ölands Botaniska förening fått tillgång till en databas som är upprättad på grundval av Sterners bok och nyare inventeringar av sockenfloran på Öland. Basen bygger således på Sterners liggare och andra enskilda observationer eller rapporter.
Ett exempel kan ges som är belysande: Av Rosa majalis finns ett 70-tal observationer från 1916-1941. Linné kallade den Rosa cinnamomea (=kanel). Barken har nämligen en rödbrun nyans. Det är här som kanelen ger krydda åt anrättningen.
En observation av R. majalis var.foecundissima, bukettros är rapporterad av Sterner från en växtplats i Störlinge redan i slutet av 1800-talet. Vid en sockeninventering har den bekräftats av Björn Folkesson 1989. Den är kvarstående och i blom 2000-05-30.
Mål och resultat
Ett rimligt mål var att söka, finna och belägga följande arter eller arthybrider:
R. rubiginosa, äppelros R. canina-dumalis, stenros/nyponros
R. villosa, hartsros R. majalis, kanelros
R. majalis var. foecundissima, bukettrosVi nådde ett ganska bra resultat och de 15 deltagarna var nöjda med sin upplevelse. Vi kunde på Greby Alvar identifiera R. rubigonosa, R. canina, R. dumalis och R. villosa, den senare något tveksam. En fiolspelande deltagare försäkrade dock att vårt exemplar hade glandler som doftade harts. Min favorit just nu är äppelrosen som förut benämndes Rosa eglanteria som betyder ¨försedd med glandler, körtlar¨som doftar äppelfriskt.
Som hjälp hade vi en examinationsmall. Med den redde vi bl a ut huruvida våra buskar var R. canina eller R.dumalis. Ibland hittade vi logiskt nog blandformer.
Skillnaden blev för de flesta ganska konkreta: R. canina har kvastlika märken och nedåtriktade foderblad medan R. dumalis har huvudlika, platta märken och foderbladen står utåt/uppåt
Exkursionen avslutades med en liten finess. Gruppen fick se R. majalis var. foecundissima, fylld kanelros, som på Öland kallas bukettros - i närheten av Störlinge. Den har mörkt rosa till karminröda blommor som den exponerat på platsen i hundra år. Det hävdas att det finns tre kloner i Sverige, en benämnd Tornedalsrosen samt en Smålands- och en Ölandsklon. Lars-Åke Gustavsson, vår mest kompetente roskännare, anser att deras inbördes släktskap måste utredas innan de kan särskiljas som olika namnsorter. Vårt Ölandsfynd var nästan helt utblommad men det fanns enstaka nyutslagna blommor.
Dan Isacson