Bilderna som visas i plantskolorna på de olika rossorterna är helt förförande, och det är lätt att köpa in flera plantor som kanske står en säsong men som sedan får stryka på foten under vintern.

De flesta av de rossorter som finns i plantskolorna idag är framtagna i sydligare nejder, framförallt i Tyskland, England, Frankrike och Danmark och har därför givetvis stora svårigheter att klara av vårt kallare klimat.
Men det finns rosor som utan några problem klarar av väderleken även på nordligare breddgrader.

Projektet ' Inventering, utvärdering och bevarande av värdefulla, äldre, förvildade kulturrosor' kommer att ta tillvara två grupper av dessa arter som länge har odlats i vårt land, men som nu har fallit lite i glömska.
Det rör sig om Rosa pimpinellifolia 'Plena', fylld pimpinellros, och Rosa majalis 'Foecundissima', fylld kanelros, som båda utan några större problem klarar av att växa i zon 8 som är den kallaste zonen i vårt land. Det betyder att de kan växa överallt utom i själva fjällregionen i Sverige. Båda arterna har odlats sen 1600-talet och återfinns numer ofta vid gamla övergivna gårdar, gamla trädgårdar och i äldre kulturparker.
De har också rymt ut ur trädgårdarna och kan därför också hittas förvildade på åkerrenar och vägkanter och i beteshagar och stengärdesgårdar.
Både 'Plena' och 'Foecundissima' är varianter på de vilda arterna R. pimpinellifolia och R. majalis, och skiljer sig från dessa främst genom att ha fyllda blommor till skillnad från de vilda arternas enkla blommor och detta ger dem ett högt prydnadsvärde. Båda varianterna bildar mycket få nypon och förökningen sker främst genom rotskott.
De är kända över hela landet under olika namn; 'Plena' kallas sålunda 'Finlands vita ros', 'Roslagsros' och 'Svensk varietet', medan 'Foecundissima' ofta kallas 'Tornedalsros'. Både 'Plena' och 'Foecundissima' är mycket härdiga, friska, skuggtåliga, anspråkslösa och lättodlade. De är särskilt värdefulla för växtplatser med svåra odlingsförhållanden, speciellt då i kalla klimatområden.