ROSBRYDERIER (eller -broderier)
Vissa rosbegrepp verkar kanske förvirrande för nybörjaren. För att få de rossystematiska
termerna rätt placerade i huvudknoppen bör man t ex kunna skilja mellan sortgrupperna:
R. x centifolia muscosa, s k mossrosor och R. x moschata, s k myskroshybrider.
De latinska termerna muscosa och moschata låter förvillande lika och muscosa är
dessutom ljudmässigt mera likt det svenska ordet mysk.
Rosorna som är ägnade att ge estetisk njutning kan alltså istället skapa intellektuella bryderier.
R. x centifolia muscosa, s k mossrosor, har mossbelupna stjälkar och foderblad som uppstått genom mutation.
Mossan är s k glandler, körtelhår som avger aromatisk tallbarsdoft vid beröring.
Mossrosorna påminner om centifolior, som de muterat från, och har alltså tättfyllda och väldoftande blommor.
Kända mossrosor som jag själv har är 'Henri Martin' och 'Salet'.
De var och är mycket populära. Roserai de l´Hay hade t ex år 1894 135 stycken sorter.R. x moschata, s k myskroshybrider, är relativt unga rosor med gammaldags utstrålning.
De utgör korsningar med den vildväxande myskrosen via sorten Aglaia (1896)
vars föräldrar är R. multiflora och 'Réve d´Or', som har avlägsen anknytning till R. moschata.
De kunde lika gärna klassificeras som multiflorahybrider, men myskdoften har fått fälla avgörandet.
Två rosförökare - Pemberton och Lambert, har gjort många korsningar och därför används
ibland begreppen Pembertons Musks och Lambertiana.
Mina egna exempel är 'Buff Beauty', 'Ghislane de Feligonde', 'Mozart' och 'Climbing Iceberg'.
Patriarken i gruppen är Trier (Lambert 1902).Lars-Åke Gustavsson betecknar myskrosorna som skötselkrävande men skriver samtidigt att de är de
vackraste, blomrikaste och mest väldoftande buskrosorna. (De tillhör också Rolf Ginstmarks favoriter.)Dan Isacson