Fyra böcker om rosor

Text: Marianne Ahrne, Rosenbladet nr 2/04

Jag har på olika vägar fått fyra mycket olika rosböcker i min hand. De har det gemensamt att de alla på sitt sätt är heltäckande inom sitt ämne. En gemensam nämnare är också att de bygger på författarnas egen forskning i större utsträckning än de flesta böcker om rosor.

Fil. Dr. Adelaïde L. Stork är en svenskfödd botanist, tidigare intendent vid botaniska trädgården i Genève. Hon är redaktör för och huvudförfattare till denna antologi som behandlar alla tänkbara aspekter av rosor och rosodling. Titeln kan översättas som ”Från törne till trädgårdsros”. Den påminner lite om Ulla Beyrons böcker i sin bredd men tar upp så mycket mer. Ämnen som tas upp är rosor och rosarier i Schweiz och grannländerna Tyskland och Frankrike, rosen i historia, myt och legend, konst och konsthantverk, musik och litteratur, liksom heraldik, kosmetik, filateli, medicin och kokkonst. Exemplen tas inte bara från Europa utan även från andra världsdelar.

Om t ex 'Rosa Mundi' hävdar författaren att den inte alls är uppkallad efter Henrik II:s älskarinna Rosamond Clifford som skall ha mördats av drottning Eleanor av Akvitanien, utan detta är en legend som fabricerats av den engelske författaren H.C. Andrews (1794-1830) i hans romantiska okunnighet om katolsk religiös terminologi. ”Rosa Mundi” betecknar i stället Himladrottningen, Världens ros, dvs. jungfru Maria.

Bildmaterialet är rikt och varierat med botaniska planscher, bilder ur gamla böcker och nytagna foton. Många bilder på konsthantverksalster är från Röhsska museet i Göteborg. Kapitlet om kokkonst innehåller recept på allt man kan laga med rosor, t ex ”skandinavisk nyponsoppa”, kyckling fylld med hela rosor, sangria och rosenlikör. Jag fann den botaniska beskrivningen av de arter som främst använts inom rosförädlingen värdefull, med sina kartor över den geografiska utbredningen av de olika arterna. Med ett så omfattande material har de enskilda artiklarna förstås blivit ganska kortfattade.

Adelaïde L. Stork, De l'eglantine à la rose, Genève 2002, (Série 35, Conservatoire et Jardin Botanique de Genève), ISBN 2-8277-0335-1

Boken är uppställd efter flera principer, dels efter rosklass, dels efter förädlare. Den har biografier över förädlare som Michael Horvath, Rudolf Geschwind och René Barbier m fl. Amerikanska recensenter har framfört kritik mot behandlingen av amerikanska rosförädlare men jag tycker inte att den har mycken fog för sig. Quest-Ritson är en kritisk författare med en ironisk stil, och med ett så stort material är det naturligt att inte alla rosor ses som lika odlingsvärda.

Charles Quest-Ritson, Climbing Roses of the World, Timber Press 2002
ISBN 0-88192-563-2

Brent C. Dickerson är känd för Rosenbladets läsare efter sin artikel om rosorna i Linnés park i Humlegården 1836, ”Åter till labyrinten” som var införd i Rosenbladet nr 4/97 och nr 1/98. The Old Rose Adventurer är fortsättningen på The Old Rose Advisor som recenserades av Allan Hansson i Rosenbladet nr 3, 1996, och som behandlade de gamla rosor som kan blomma om.

Denna andra del behandlar de engångsblommande rosorna som albarosor, gallicor, damascenerosor, mossrosor och rena arter och tar upp nästan alla rosor som finns beskrivna, åtminstone i franska och anglo-saxiska källor. Den är indelad efter klass och liksom tidigare har Dickerson ibland ändrat den traditionella gruppindelningen efter att ha gått till källorna, dvs. äldre litteratur och rosförädlarnas egna skrifter och kataloger. Detta är en bok som följer strikt historievetenskapliga principer, dvs. i varje enskilt fall är det första belägg i skrift som gäller för att bestämma vad en ros heter. Själv opponerar jag mig dock mot namnet 'Fru Dagmar Hartopp' på den ros som i Norden, och numera på de flesta andra håll, kallas 'Fru Dagmar Hastrup'. Tydligen nämns denna ros första gången i skrift i tyska plantskolekataloger och i Jägers Rosenlexikon 1936 under namnet ”Hartopp”. Det har alltid varit klart att den upptäcktes 1914 av den danske plantskolemannen Knud Julianus Hastrup i hans plantskola i Vanløse, troligen som en fröplanta av Rosa rugosa. Jag framförde detta till Brent Dickerson redan innan hans bok kom ut men utan resultat. Jag har sen dess gjort egna efterforskningar och hittat fru Hastrup som mycket riktigt hette Dagmar. Jag tycker nog att det räcker som bevis för att det vanligare namnet är det rätta. På samma sätt som i den första delen illustreras en del rosor med bilder från samtida kataloger och tidskrifter som Journal des Roses. Sitt största värde borde denna bok ha som hjälp att bestämma namnet på funna rosor med hjälp av de mycket detaljerade sortbeskrivningarna. En extra bonus för en svensk läsare är att den nämnda artikeln ur Rosenbladet finns med som appendix.

Dickerson, Brent C., The Old Rose Adventurer, Timber Press 1999

Combined Rose List är en 234-sidig katalog som ges ut årligen över alla rosor som säljs över hela världen, dvs. i den mån redaktörerna har tillgång till plantskolekataloger med dessa rosor. I årets upplaga finns bara Flora Linnea och Plantmarknaden i Lindesberg med bland svenska plantskolor med ett stort sortiment av rosor. Flera danska plantskolor som fanns med tidigare år, är inte med i år. Trots detta är CRL 2004 en värdefull publikation för den som söker en viss ros. 304 plantskolor över hela världen finns med, de flesta med postorderförsäljning. 14292 rosor är listade, 1000 fler än förra året, och för varje ros finns uppgift om synonymer, kodnamn, färg, grupptillhörighet, förädlare, introduktionsår, eventuella utmärkelser som rosen fått, doft. Katalogen kan bara beställas från utgivaren Peter Schneider, antingen per post eller via Internet, och kostar 20 USD.

Peter Schneider, Beverly R. Dobson: Combined Rose List 2004 – The International Rose Directory. Peter Schneider, Box 677, Mantua, Ohio 44255 , USA