Beskärning

Den gamla tumregeln för beskärning av rosor gäller, vilket du har moderna eller gammeldags
buskrosor. Det är när björkarna har musöron, som rosor ska beskäras.
Den farliga nattfrosten är förhoppningsvis borta, och tjälen har gått ur jorden.
Rosor får aldrig klippas på hösten, mitt i vintern eller för tidigt på våren. Då kan fukt och kyla gå ned i de öppna ytorna på grenarna och spränga sönder dem.
Rosorna, likväl som alla perenner i rabatten, behöver sina grenar respektive torra stänglar och blad som täcke under vintern. Förhoppningsvis fastnar även lite kringvirvlande löv i riset under höststormarna, och de får också hjälpa till att täcka de känsligare delarna av växterna.
Höststädade rabatter gläder enbart människor, aldrig växterna eller mikrolivet i jorden. Eventuell täckning kan gärna ligga kvar så här länge, om du står ut med lite oreda i rabatten, för då börjar rosen inte skjuta för tidigt i den varma vårsolen.
Många är de rosor som först klarar vintern, men sedan tyvärr torkar till döds när värmen kommer, och tjälen fortfarande stoppar rötterna ifrån att dra upp vatten.

Det allmänt vedertagna sättet att beskära moderna rosor mycket hårt, ned till c:a 2-3 dm över
marken, gäller INTE för buskrosorna. Med moderna rosor menar jag bl.a. Nina Weibull, Drottning Silvia, Ingrid Bergman, Peer Gynt, Peace, Super Star, Troika, Friesia, Chrystal Palace med många fler.
Alltså, lite mer vetenskapligt kallat; tehybrider, polyanthor, floribundor. De beskärs hårt för att bl.a.grena sig, och därmed få fler och kraftigare blombärande grenar nedifrån marken. Vissa av dem är heller inte så vinterhärdiga, utan fryser ned rejält, och därför blir endast de delar av grenarna som befinner sig under jord , friska och gröna. Det är därför som man ska kupa upp jord runt dem på hösten, för att så mycket som möjligt av stammarna ska övervintra. Det är ned till detta gröna man sedan får vårbeskära sina rabattrosor. Buskrosor beskärs däremot inte speciellt hårt. Buskrosor kallas de rosor som bildar mindre eller större buskar; ex.vis Bonica, albarosen Maidens Blush, vresrosen Hansa, gallican RosaMundi. Många kan endast hyfsas ifrån döda och gamla grenar, så att ljus och luft kommer åt, och att en föryngring av busken sker kontinuerligt. Ju mer storvuxen en ros är, desto mindre beskär du den. Kraftig beskärning stimulerar till många vegetativa skott istället för blomskott.

De engångsblommande klätterrosorna såsom Polstjärnan, Helenae, Lykkefund och Flammentanz
blommar på fjolårsved, alltså på de långa, ogrenade rankorna som sköt upp förra sommaren. Andra året grenar de sig, och så blommar dessa grenar. Härdigheten över zon 3 kan vara lite si och så för de flesta i denna grupp, men för att hjälpa dem på traven inför vintern kan man på tidiga höstkanten knipsa av 1-2 dm av de blöta, ovedade skottspetsarna. Då brukar förvedningen påbörjas snabbare, den så kallade avmognaden, och vinterkylan spränger inte skotten. Det är ju vattnet i de blöta skotten som fryser, och därmed förstörs skottet. Då det är dags för beskärning, behövs förhoppningsvis endast lite putsning av döda grenar och partier.

Efter blomningen kan de vissna blomställningarna klippas bort, för om rosen inte tillåts sätta nypon, stimuleras tillväxten istället.

De remonterande (återblommande) klätterrosorna, bl.a. New Dawn, beskärs på samma sätt, men alla vissna blommor under sommaren klipps även bort. Det blir då rikligare blomning, och tillväxten stimuleras. För att kunna blomma flera gånger per sommar, alltså remontera, behöver dessa rosor självklart få några gödselomgångar och en och annan genomvattning per sommar, men gödsla aldrig efter juli månads slut. Då kan rosbusken "förväxa" sig, och glömma att förveda sig inför vintern.

Engångsblommande buskrosor, ex.vis gallicor, centifolior, albor, damascenor och pimpineller, beskärs genom att döda grenar tas bort. Börjar busken bli tät och har många gamla grenar, kan en föryngring göras genom att en del av dessa äldre grenar klipps bort. Var noga med att klippa ända
ned till marken.
Fjolårsskotten klipps in med en tredjedel, eller till frisk ved, och äldre grenars
sidoskott in till 3-5ögon. Speciellt de veka grenarna på centifolior kan behöva denna beskärning, för att orka med sina tunga rosor.

Är rosbusken relativt nyplanterad, kan du endast klippa bort död ved. I vissa fall kan en hårdare beskärning vara fördelaktig, för rosen brukar då svara med en kraftig tillväxt av nya skott som påföljande år ger många vackra blommor.

En del rosbuskar, som min Chapeau de Napoleon och Nuit de Young, brukar jag inte beskära
förrän mot midsommar ibland, för de kan skjuta mycket sent på grenar som verkade vara döda. Kanske beror det på min kalla lerjord, men dessa är alltid väldigt sena.

Remonterande buskrosor beskärs som gruppen ovan, men här behöver du även under hela
sommaren klippa bort de utblommade rosorna . Det stimulerar återväxt, och du får också snabbare nya rosor som blommar. Dessa blomvilliga rosor behöver gödsel och vatten några gånger per sommar, för vem vill arbeta med magen tom. Däremot inga kvällsmackor = gödsel efter juli månads slut.

Då du klipper bort den utblommade rosen, tittar du först efter i vilket bladveck en ny liten
"grengrodd" börjar svälla. Klipp precis ovanför den. Det brukar vara 2-3 bladned, ex.vis
bourbonner och remontanthybrider, men kan även vara strax under den gamla blomman, ex.vis hos portlandsrosor. Hos den nyare buskrosen Golden Wings bildas det mycket snabbt nypon, så den får man titta till mest varje dag och nypa av överblommade rosor på. Annars tar nyponen kraften från nya skott och ny blomning.

Myskhybriderna, som Ghislaine de Feligonde och Buff Beauty, fryser ofta ned i zon 3 till 4, men kommer ändå upp igen. Det försenar självklart första blomfloret, men sedan brukar de sällan vara utan rosor fram till frosten kommer. Skydda dem mot vinterkylan genom så mycket täckning som möjligt. Jord, granris, halm, en upp och nedvänd stor kruka eller hink; bara det är luftigt och ej fuktigt under. Annars beskärs de som de remonterande buskrosorna.

Thehybrider, de känsliga och endast i södra Sverige övervintrande, beskärs genom att döda grenar avlägsnas, och 3-5 ögon får vara kvar på de återstående.

Noisetterosor, även de kinkiga små fröknar, beskärs så lite som möjligt. Vintern brukar ordna den saken för det mesta.

Vid all beskärning gäller, att du lägger snittet så nära det sparade översta ögat (det som ska bli en ny gren) som möjligt utan att det skadas. Klippet ska vara snett, sekatören fungera som en vass sax och klippa omlott, och ögat ska peka ut ifrån busken så att den nya grenen växer utåt. Du får tittaefter ett lämpligt ställe att göra beskärningen vid.

För att förenkla det här med rosbeskärning:

Rabattrosor - klipp ned till frisk ved ca. 2-3 dm över marken.

Buskiga rosor - tag bort döda grenar, gallra ur vid behov, hyfsa ev. till rosbuskens form, spara långa fjolårsgrenar som får sätta blom.

Längta nu efter björkens små musöron, beskär och klipp sedan med ditt eget sunda förnuft samt en riktigt bra sekatör.

God rosvår, med många stora rosbuskar och få behövda sekatörklipp.

Av Gunilla Uhlin-Friberg